Louise med flera

Megafon del 2

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Mon, 21 Dec 2009 21:40:00 +0000

Med tanke på inlägget nedan tänkte jag bara lugna er och säga att alla fortfarande lever.
Jag är tacksam för mycket just nu, bland annat för att jag inte blev lågstadielärare.

Funderar på att köpa en megafon

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Sat, 19 Dec 2009 17:10:00 +0000

Imorgon väntar kalas med 25 inbjudna barn. Andas långsamt, in genom näsan och ut genom munnen.
2 timmar går snabb. Jodå, Louise det kommer att gå jättebra. Jag upprepar jättebra. Tänk positivt. 2 timmar kan gå snabbt. Andas.

Stopp!

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Mon, 14 Dec 2009 08:22:00 +0000

Nää, nu är jag inte med mer. Nästa familj som skiljer på sig får inga julklappar av tomten. Skönt, nu var det sagt. Nu firar jul nu och är förbannat, äckligt toklyckliga!

Jag funderar på att stanna tiden en stund

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Fri, 11 Dec 2009 19:01:00 +0000

Tiden går gräsligt fort. Jag minns för sju år sedan som igår. Jag minns vilka kläder jag hade då, hur det kändes att gå upp för branta backen i Slottskogen med stora gravidmagen. Jag kommer ihåg hur ont i ryggen jag hade och hur tunga mina steg var.

Jag minns däremot inte så mycket av förlossningen men jag kommer aldrig glömma när den nyfödda pojkkroppen i blå nyans lades på min mage eller hur han luktade då.
Att den nyfödda har hunnit bli sju år övergår mitt förstånd.
Han med hjärtat av guld och ängelns tålamod. Han som bygger med lego i veckor och själv ringer hem en kompis när det känns trist.
Han vars hjärta fortfarande tillhör kompisen som flyttade långt bort för över ett år sedan.
Han lär vara rätt så lik mig på utsidan men på insidan känner jag inte igen mig ett dugg.
Är jag hans mamma?
Är han sju år idag, hur gick det till?

Ps. Jag kommer heller aldrig glömma färden till BB i en Toyota Corolla årsmodell 1978, jag trodde aldrig den skulle orka hela vägen till sjukhuset men det är annan historia.

Torka

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Thu, 10 Dec 2009 22:19:00 +0000

Mitt huvud är fullt av ord. Böcker matas in, vägs och mäts. Ändå saknar jag ord, de kommer inte till mig längre.
Efter 6 sidors hemtenta är orden plötsligt slut. Efter 6 timmars grupparbete med konstant prat är mina stämband trötta.

Så jag sitter mest i soffan med treåringen, sexåringen och killen som är åtta. Vi spelar spel, de pratar och jag frågar något då och då. Ofta tar jag en tur till gymmet och spinnar som en galning i tysthet.
Det kommer sällan några blogginlägg till mig nuförtiden. Jag har så fullt upp med att spela finns i sjön.

Lego är hett

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Thu, 10 Dec 2009 16:42:00 +0000

Treåringen sitter i mitt knä och leker med legomotorcykel.
-Ja lillar (gillar) dej.
-Pratar du med mej eller legogubben undrar mamman
-Legodubben såklart.

Dagisskada

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Wed, 09 Dec 2009 20:32:00 +0000

3 åringen leker med Lego och två legogubbar på motorcykel får möte på köksbordet.
-Hej måtåcykeldubben!
-Hej!
-Jag äskar dej!
-Jag måtte pössa dej.

Så pussas de två motorcykelkillarna så det smackar
Så blir de plötsligt osams.

-Du får inte komma på mitt klas (=kalas) du e dum.
-Ja e ete dum, alla få va mä
-Ja, alla måtte va mä annas bler du lessen. Du få komma mitt klas.

Appropå förra inlägget

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Tue, 08 Dec 2009 21:30:00 +0000

Jag verkar förresten ha en ny kärlek. Han heter Markus Krunegård. Han har fått mej att ta en paus från både Lasse Winnerbäck och Kent. Ett konststycke i sig.

Å nej, det är inte vår kris

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Tue, 08 Dec 2009 21:01:00 +0000

Jag blir lika ledsen varje gång ett förhållande spricker. Varje gång en mamma och pappa sätter sig i varsinn lägenhet med barnen varannan vecka.
Jag tror de vägt sitt beslut noga. Haft ångest svårt att sova och fattat ett beslut som är oundvikligt. Jag tänker inte att de borde försökt mer eller annorlunda.
Men mitt hjärta gråter av den sorg jag själv känner av tanken att mista mina barn hälften av tiden, hälften av livet.

Och så tänker jag att vi måste vara lite extra rädda om varann och inte ta varann för givet där bland smutstvätten och mamma scans köttbullar en regnig tisdag.
Kanske, kanske går det vägen för oss.
Så förbannat svårt bara.

Julklappstips

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Fri, 20 Nov 2009 08:35:00 +0000

Vi ska till farmor och farfar i helgen. De har hund till treåringens stora lycka.
Han kommer fråga 150 gånger om vi kan köpa hunden eller en annan liten hund, att klappa på.
När jag säger nej brukar han fråga om vi kan köpa en bäbis i stället.

Vad är det för fel på en guldfiskar?

???

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Wed, 18 Nov 2009 14:00:00 +0000

Tiden går gräsligt fort. Jag minns för sju år sedan som igår. Jag minns vilka kläder jag hade då, hur det kändes att gå upp för branta backen i Slottskogen med stora gravidmagen. Jag kommer ihåg hur ont i ryggen jag hade och hur tunga mina steg var.

Jag minns däremot inte så mycket av förlossningen men jag kommer aldrig glömma när den nyfödda pojkkroppen i blå nyans lades på min mage eller hur han luktade då.
Att den nyfödda har hunnit bli sju år övergår mitt förstånd.
Han med hjärtat av guld och ängelns tålamod. Han som bygger med lego i veckor och själv ringer hem en kompis när det känns trist. Han vars hjärta fortfarande tillhör kompisen som flyttade långt bort för över ett år sedan.
Han ser ut som mig på utsidan men på insidan känner jag inte igen mig ett dugg. Är jag hans mamma?
Han är sju år, hur gick det till?

Håller tummarna

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Sun, 08 Nov 2009 15:17:00 +0000

Vi kan konsten att leva superbilligt i vår familj. Att leva på en lön, barnbidrag och studiebidrag hade förstås gått mycket enklare om inte vårt hem bestämmt sig för att kollapsa just nu.
Först ut var en köksstol, tätt följd av elvispen, sedan ytterligare en köksstol och för någon dag sedan tv:n.

Jag vågar inte riktigt tänka på hur konstig bilen låter just nu och på hur underligt det gamla torkskåpet beter sig ibland.
Soffan...

Om hur ett höstlov kan bli med demokratisk omröstning

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Thu, 29 Oct 2009 21:10:00 +0000

Det är jobbigt med höstlov. Jag är trött i armarna.
Vi har åkt skridskor, jodå jag var snabbaste mamman på isen.
Vår sura treåring var det långsammaste barnet på isen, det som ramlade mest och som hängde tungt i mina armar.
Kan möjligen berott på att han hade 5 storlekar för stora skridskor och tre par raggsockar på fötterna, han hade tydligen heller aldrig stått på ett par skridskor. Konstigt, han är ju tre år.

Idag besökte vi leklandet. Stället med det goda kaffet och sköna fåtöljer. Har jag hört. Jag vet fortfarande inte men rutschkanan var kul och svettig blev jag.
Tur att jag inte blev utkastad. Jag hade en strategi förstår ni, så fort någon iklädd förkläde närmade sig tog jag det lite lugnt och pillade lite med min telefon tills faran var över. Det funkade bra.

Imorgon har jag lovat äventyrsbad. Visst låter det som en strålande idé. Jag och de tre på ett äventyrsbad.
Hjälp!

Tur att lovet sedan är slut. För mina barn har verkligen jättemånga bra idéer. Cykla till Smitten och bada i havet, ta moppen till Slottskogen och kolla på djuren, cykla i bergen bakom fotbollsplanen och ordna ett halloweenparty i gympasalen och bjuda 50 barn.
Sedan vet jag inte mer för då satte jag händerna för öronen och sjöng en sång.

Ekonomisk kris?

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Tue, 27 Oct 2009 20:24:00 +0000

Jag hade tänkt mig ett extrajobb, någon lördag i månaden så där.
Kränga barnvagnar eller något annat lagom engagerande.
Inte då.
Det finns knappt några lediga jobb.
Det känns lite bekant någonting säger mig att jag hört om detta på radion sedan i våras. Ekonomisk kris kanske?
Jaha, då får det bli ett samtal till chefen på måndag.

Nattaktivitet

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Mon, 26 Oct 2009 08:53:00 +0000

I natt har vi lekt hela havet stormar.
Barn 1 vaknar vi 1 snåret och lägger sig på madrassen på golvet nedanför vår säng.Barn 1 kan inte somna om och vrider sig vilt på madrassen.
Mamman tröttnar och går ner en våning och försöker sova i barn 1:s säng, mysigt med alla gosedjuren!

Då vaknar barn 2 av att han kissat ner sig, han vill sova på golvet vilket mamman tycker är en dålig ide, gråt utbryter. Till slut får mamman lov att bädda om sängen och barn 2 somnar om.

Så varknar barn tre och är ledset över att lejonet är borta. Ett hysteriskt letande efter lejonet utbryter och till slut viker vi båda ihop oss i utdragssängen och försöker somna om. Det går inte bra alls, det är väldigt trångt. Så vi bestämmer oss för att knata upp på vinden och försöka sova där. Efter viss gråt över det förbannade lejonet igen väcker vi slutligen pappan och barn 1.

Några förslag på vad vi kan leka i natt?

Tillbaka på ruta ett

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Fri, 23 Oct 2009 21:14:00 +0000

De ringer från skolan, igen. Jag lämnar min föreläsning och flyger på min cykel till skolan. De klarar inte av att hantera honom.
Han sitter i en soffa när jag kommer. Fina storebror med sitt nysnaggade hår.
Han har varit så fruktansvärt arg. Nu gråter nu så att han skakar. I timmar. Dagar. Veckor.
Något är fel, väldigt fel.

Fattigt kan vara bra

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Thu, 22 Oct 2009 09:46:00 +0000

Med över 10000 kronor mindre i kassan varje månad får vi ändå livet att gå ihop.
Barnen har nya vinterjackor och kylskåpet bångnar av mat.
Där emot blir det inga extra leksaker, hembakt bröd och så ofta det går cykeln istället för bilen.
Livet känns rikt. Vi har gott om tid.
Tid till lek, läxor och kvällsmys.
Pengar är jag mer än gärna utan just nu.
Konstiga tid!

Växlingar

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Wed, 21 Oct 2009 19:52:00 +0000

Jag har varit pigg som en ärta den senaste tiden. Bakat bröd, lekt barn och gjort allt med en sådan lätthet inuti.
Det har gått över nu. Jag bakar fortfarande bröd och leker barn med glädje men den stora tröttheten ligger som en dimma över allt. Det svider i ögonen av trötthet och på kudden landar jag gärna klockan 21.
Nästa vecka har jag lov.
Ledigt.
Härligt!

?

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Tue, 20 Oct 2009 13:44:00 +0000

Att vaccinera eller inte vaccinera mot svininfluensan är frågan.
Vi står över.
Hur gör ni?

Om fotboll igen

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Sun, 18 Oct 2009 16:16:00 +0000

Fotboll är bra i lagom mängder.
Dagens dos fotboll: 5 timmar ink. obligatorisk väckning 6,30.
Åhhh, vad jag är nöjd på fotboll för idag.

Godnatt!

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Thu, 15 Oct 2009 20:22:00 +0000

Jag vaknar av att någon gråter en våning ner, är för trött för att höra vem.
-Kom hit ropar jag!
"De gå ete, då lannar jag jappan. Hunnen å bissen å tättet å tuddem måtte mä." (= Det går inte, då ramlar jag. Hunden, bäbisdockan, täcket och kudden måste med.)

Julklappsönskning: Ett bidrag till hissen som skall gå mellan våning 2 och våning 3.

Första kursen avklarad?

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Thu, 15 Oct 2009 06:10:00 +0000

Sååå, då är min livs första hemtenta inlämnad.
Jag funderade lite på att korka upp champagnen och fira lite i min ensamhet. Fast jag undrar vad maken och barnen hade tyckt om att hitta mamma liggandes på soffan och sjunga Kent låtar.
Det blir ju lätt så efter en flaska champagne.
Istället ska jag kuta ner till köket och dricka en kopp grönt te.
Vuxet va?!

När böner inte hjälper...

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Sun, 11 Oct 2009 20:26:00 +0000

Väckning

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Sat, 10 Oct 2009 12:26:00 +0000

Jag vaknar av att någon klappar mej på magen. Tre år med håret på ända. Han kallar min mage mjuk, fin och tjock. Säger att den passar mej.

Bästa lunchen

busbrorsorna@spray.se (Louise) — Fri, 09 Oct 2009 19:13:00 +0000

Vi äter lunch i köpcentret, jag och den äldsta.
Sitter mitt emot och vi pratar, skojar och fnissar. Jag sträcker lite på mej och spanar runt, är det någon som ser oss? Han är min! Denna underbara, snaggade , med byxor med häng , rosablommiga kalsonger och humor som får mej att skratta så jag nästan faller av stolen.
Han är min!
Och jag tänker att det var just tur att han fick mej som mamma, för han behöver en ruskigt envis en.
Och så tänker jag att det var tur att jag fick honom för jag behövde en knäpp på näsan och inse att jag bara är mänsklig.
Så måste jag krama honom där bland allt folk och han bara ler.
Och så går vi och köper nya benskydd.