En vanlig kvällskonversation

-Det är dax att ta på pyjamasen nu säger mamman.
-Nää svarar 2,5 åringen.
-Ska jag hjälpa dej att ta på den?
-Nää.
-Då får du ta på den själv då.
-Nää.
-Kan du säga något annat än nää?
-Ja tan säga nej ottså.

Har jag tur slipper jag personalfesten

I söndags hade jag storhetsvansinne; sa att vi klarat oss från kräksjukor denna vintern.
Så sant, så sant.
Men nu inviger vi våren med ovan nämda sjuka.

Pausar

Jag befinner mej fortfarande på gränsen. Jag saknar ord. Vänder huvudet mot solen och försöker hitta lugn.
Jag tar en paus nu.

Enn sann optimist

Det är den 26 mars idag. Sedan två dagar tillbaka ligger vinterkläderna ihopknölade i lådor längst in på vinden.
Just nu snöar det.
Trevlig helg!!!

Champagne del 4

På fredag ska den äntligen korkas upp. Champagnen.
Den är kyld i månader, i väntan på besked.
I går kom det, njurarna fungerar hyfsat bra. Båda två.
Jag gråter en liten tår av lycka.

Att tippexa i almanackan

Jag försöker mitt allra bästa med att praktisera min nya kunskap: helgen är till för vila och inte för att ta igen det jag missat under vardagen.
Jag kokar kaffe, drar fram stolstolen, sätter mej och gör ingenting. Tänker inte ens på vad jag skulle kunna göra.
Och det fungerar!
Livet känns härligt igen.

Som vanligt igen

Vi har varit i fjällen. Ingen ville åka hem, som vanligt när vi är där. Vi vill flytta dit. Pimpla, åka skoter och susa ned för backarna mest varje dag. Det bor små norrlänningar med lätt göteborgsdialekt i oss fem.
2,5 åringar är förresten fenor på slalom. Drivna av trots och ilska kan de visst jättebra och helt utan hjälp.

Imorgon väntar 2 kubikmeter tvätt. Fjällen har en baksida också.