...men just nu känns livet kvicksandslikt. Jag vadar runt i en sörja, stannar jag så sjunker vi. Hemma möts jag av en kaosartad hall, tre vilda och en make som bara snickrar. Jag kommer aldrig längre än att försöka lösa konflikter och försöka ställa in smöret i kylsåpet. Sandhögen i vardagsrummet ligger kvar och soporna luktar värre idag än igår.
På jobbet är det något liknande. Jag hinner inte göra det jag ska för allt mixter runt omkring. En halvdagskurs, studiebesök och ständiga bupbesök upptar min arbetstid.
Så vad gör jag då? Jo, går ut och äter. Tar en fika på stan och shoppar lite. Kanske finns det en samband.
Däckat
För 1 timme sedan
3 kommentarer:
Det later sunt tycker jag! Ga ut o ata, fika och shoppa tillhor det i livet man inte bara kan put on hold forever for trakiga saker som att stada och fixa. Vad ar lite skit i hornen liksom, fast jag vet att det ar tufft nar man vadar i saker pa golvet smatt som stort.
Lycka till och fortsatt njuta av bade kaos och ordning pa cafebordet!
A-H
Då lever vi i samma värld. Efter en vecka med influensa har vi haft svårt att komma ikapp med allt. Soporna, disken, sanden som finns överallt. Till och med strumpludd ligger här och var, och var gång jag ser det tror jag att -Shit, nu har vi fått skadedjur i huset. Suck, och vad gör man. Jo, vi går ut. Ut och grejar i trädgården. Det är roligare och det luktar inte illa där. Men jag blir lika besviken varje gång jag kommer igen.
Idag blev det vin och ost på altanen. Vi vågar inte heller gå in.
Kram
Skicka en kommentar