Att älska

I måndags dök jag djupt. Jag stannar aldrig länge. Gråter, pratar, gör en ny överlevnadsstrategi och tar mej upp till ytan igen.
Jag vet att jag orkar. Allt. Kanske för att jag dyker ibland.
Nu känns livet lättare, trots äldsta sonens problem.
Jag försöker lära mej att livet nära honom är så här. Toppar och dalar. Snabba vändningar och stora utbrott.
Jag är bra på att njuta, andas och stanna upp mitt i kaoset. Överleva.