Tretimmarsfeber?

Han vaknar i ottan, frisk och pigg som en mört. Bygger torn av klossar på min kudde. Far runt i fart som gjort en hundrameterslöpare avundsjuk. Några timmar senare ramlar han ihop i en liten darrande hög, han skelar och somnar. 40 gaders feber konstaterar pappan torrt.
Vaknar sedan igen, ännu vildare och lika frisk som vanligt.
Vad hände????

Rätt man på rätt plats

Femåringen gillar inte vatten, i alla fall inte att bada i det. Så i vintras började vi åka till simhallen varje vecka. Jag kan inte påstå att han gillade själva badet (det är ju både kallt och vått) men han uthärdade tack vare bastun och glassen efteråt. Endast någon enstaka gång släppte han taget om mej för att håll sej lite i kanten själv.
Idag började han simskola.
Förhoppningarna var inte så stora varken hos mej eller hos nejdens magraste femåring. Men väl där släppte allt, tack vare simfröken Kristoffer. Aldrig har jag sett en mer engagerad simlärare. Jag tror inte min femåring märkte att han faktisk badade och för första gången i sitt liv såg glad ut i en simbassäng.

Söndagskväll

Jag har en perfekt helg bakom mej. Perfekt balans mellan vila och roligheter. En lugn fredagskväll, en trevlig kräftskiva, mycket fotboll, middagsvila och mycket tid på altanen.
Så jobbet här kommer jag! Mer redo för omorganisationer kan jag inte bli.

Konstiga tanke

Då var syrran avvinkad. Nästa gång vi ses är det sommar igen.

Planering XL

Så där ja! Då var skidsemestern bokad. En vecka i Sälen. Jag funderade starkt på att boka in hela familjen på snowboardskola tillsammans men någonting i makens blick hejdade mej.

Mycket kräftor blir det

Kräfskiva är väldens enklaste sätt att bjuda hem folk på. Så nu kör vi kräftskiva varje helg här hemma. Mindre snapsar och mycket mer barnvänligt. Enkelt, snabbt och vansinnigt gott. På lördag är det släktens tur.

Att komma hem från jobbet

Jag möts av två knubbiga armar. UPP, UPP vrålar han. Borrar in en snorig näsa i min hals, två armar som kramar hårt, vill inte släppa. Han pladdrar och prata, pekar och viftar. Jag förstår inte mycket bara något ord här och där. Så pussar han mej och är klar. NER, NER vrålar han. Varje dag när jag kommer hem från jobbet.

Jag läntar hela vägen till jobbet och hela vägen hem efter de små knubbiga armarna.

Shopping XL

Höstshoppingen är gjort! Nu väntar jag bara på tillräckligt med kyla för att få inviga mina underbara sticksiga och tjocka koftor.
Jag utnyttjar att yngsta barnet ännu inte har någon egen smak och klär honom i precis det jag vill. I höst blir det mycket gul-brunt samt till makens stora förfäran en hel del plagg inköpta på flickavdelningen.
De äldre barnen är mycket klädmedvetna den ena använder nästan bara fotbollskläder och den andra föredrar superhjältar till sin arma moders stora förfäran.
Nu återsår bara att ragga upp en lämplig barnvakt för att med milt våld släpa ut barnens fader till närmsta köpcenter för att göra även honom lite höstfin.
Sa jag att jag gillar hösten?!

Utmanad

Blev utmanad av Hilda för ett litet tag sedan. Håll till godo.

1. Skriver du att göra listor på allt du “måste göra”?
Ja ofta och på allt jag måste handla annars glömmer jag det mesta. Dessutom blir det tydligt att jag faktiskt gjort massor även om det inte känns så.

2. Om du bara skulle skriva tre saker som är viktiga (privat eller jobb väljer du själv) vilka vore det?
1. Min familj. 2. Att ha kul och njuta. 3. Att maken blir frisk.

3. Nämn en sak som du anser att du måste göra och varför du måste!
Springa Göteborgsvarvet innan jag fyller 32, för att maken kommer att raka av sej håret då (vaddå verkar jag så otränad?) Ett vad är ett vad!

4. Formulera om samma måste som om du ville göra det!
1. Jag vill springa Göteborgsvarvet för att maken kommer se så knasig ut med rakat huvud. Dessutom är det ju så trevligt att lyssna på allt fågelkvitter i skogen när jag tränar.

5. Vad är det viktigaste i ditt liv?
Att alla i min familj har det bra, att alla får den tid de behöver även jag. Så enkelt är det just nu.

6. Beskriv hur du kan ägna mer tid åt det som är viktigt.
Vinna en miljon, ärva av en rik okänd släkting eller sänka kraven ytterligare ett snäpp. Prioritera annorlunda.

Gör så här!•1. Skriv ett inlägg och svara på ovanstående oavsett om du blivit inbjuden eller ej.•2. Kopiera texten och skriv dina egna svar.•3. Gå till den som startade reflektionen, http://enbart.blogg.se/ och till den du fick inbjudan ifrån och ge en kommentar.•4. Innan du svarar med ett eget inlägg på din sida så sätt dig ner och fundera en stund. Ta några djupa andetag, koppla av och först när du känner dig lite avslappnad så svarar du.•5. Välj ut några personer och länka till dem som du vill skall svara.•6. Gå till dem du utmanat och skriv en kommentar att du utmanat dem

Jag utmanar: Fru W och Mamman M

Sista minutrarna av semestern

Semestern är avslutad med lunch på restaurang och minigolf . Poolen är tömd, ryggsäckarna packade och imorgon väntar vardagen.
Det kommer att bli en lugn höst. Jag längtar!

6 åringen pratar:

-Hette hon verkligen Slangbella?
-Nää, Bella.
-Jaha, jag tyckte det var konstigt.

2 åringen pratar

-Engla heter flickan säger mammam
-Hagga härmar tvååringen
-Engla
-Hagga

Höstigt

Kanske var det för sista gången i år vi badade i havet. Lite friskare i vinden och kallare i vattnet än vi är vana vid. Kanske var det för sista gången detta år vi åt medhavd matsäck och kanelbullar med sand på. Lite sorgligt kanske men i år känns det riktigt trevligt med höst.
Och som mellanbror säger så är det ju bra med höst för då är det inte lång till vintern ( = då fyller han äntligen 6 år.)

Lika prioriteringar

Vi har ett nytt liv på gång. Det känns fantastiskt! Äntligen prioriterar maken och jag lika. Äntligen prioriterar vi guldkant, vänner och skojigheter framför renoverande och jobb. Jag är lycklig. Äntligen kommer maken ta ut resterande föräldradagar och gå ner i tjänst. Äntligen kan jag hinna cykla till jobbet i lugn och ro. Äntligen kommer maken tillåta sej att spela lite mer golf. Äntligen säger han ifrån till snälla släktingar som menar så väl. Äntligen frågar han om hjälp och äntligen har vi planerat en resa bara jag och han.
Tårarna rinner av lycka och plötsligt inser jag hur nära ett slut vi var. Vad hade hänt om maken inte blivit sjuk? Om allt rullat på som vanligt? Hade vi levt ihop om ett år då? Tveksamt. Hemska tanke!

Tillbaka till verkligheten

Jag börjar jobba på måndag. Det känns bra. Konstigt nog.

Går tiden fort?

Numera har jag två skolpojkar.
Konstiga tanke. Jag fyllde väl nyss 22?

Det blir bara bättre

Vi står inför stora förändringar i familjen. Kanske en flytt långt bort men framför allt att vänja våra hjärnor att tänka i andra banor. Banor som inte är fyllda av stress, lugna och nöjda banor. Mannen och jag är mer samansvetsade än någonsin och för första gången på mycket länge känner jag mej helt tillfreds. Lugn och lycklig.

Stora tankar

Vi funderar på att flytta. 10 mil söderut. För att få ett annat liv. Ett liv med mindre jobb, mer pluggande, billigare boende och förhoppningsvis högre livskvalitet. Jag vill resa mer och längre. Jag vill vara ledig länge på sommaren med barnen och ha fler sovmorgnar. Vi hade haft råd med det om vi flyttade.Men det är ett så svårt beslut att fatta. Barnen trivs bra här, har kompisar och går i skolan. Är det rätt att bryta upp? Vad gör vi om vi inte trivs där borta i södern?

Avslut

Är sommarens slut? I så fall kommer jag särskilt minnas barnens glada miner när de släppte ut grodynglen i poolen, natten med släktingar i pytteliten stuga, sjuåringens kluckande skratt, makens kapitulation och erkännande om hur dåligt han mår och som avslut ett fantastiskt bröllop med en efterföljande underbar natt. Jag kommer även minnas massor av bad och miljontals sandkorn.
Jag är nöjd.

Som vanligt

Tvååringen gillar gammalt och vant. Så han vägrar långärmad tröja och långbyxor. Vägrar även pyjamas, nya skorna och tar fortfarande av sej badbyxorna innan han plumsar i havet. Trots att sommaren är slut har han inte accepterat keps och solhatt.
Borde vi börja vänja honom vid overall snart?

Som vanligt fast värre

Vi har varit på bröllop, maken och jag utan barn. Sagolikt, fantastiskt och avslappnat var bröllopet. Natten tillbringade vi i stora sviten.
Sedan är det där med att komma hem igen. Barnen är som galna de bråkar, slåss och skriker som ett slags straff för att vi varit borta. Ofta undrar jag om det värt det. Så även denna gång.

Festdax

Vi ska på bröllop imorgon. Jag kan inte riktigt med vanliga klänningar att ha på bröllop. Så jag kör en Loj. Skickad brun klänning med cerisa detaljer, cerisa lackskor och matchande örhängen i cerist. Skitsnygg kommer jag att bli!
För omväxlings skull kommer inga accessoarer i form av barn att få följa med. Vilket känns ovanligt lyxigt och trevligt.

(Fast visst är det ovanligt fånigt att gifta sej på en fredag bara för att få bröllopsdag 080808?!)

Hårt liv att vara yngst

Aldrig tidigare har han som nu är två år somnat rakt upp och ner. Han gjorde det idag, i min famn. Han som inte sovit middag på dagis på minst ett halvår, han som inte ens somnar i bilen på kvällen, han som hatar sömn och kräver både välling och finurlighet för att somna.
Så jag var tvungen att ruska lite i honom, hade han svimmat eller blivit sjuk?
Han är nog bara trött sa mamman som var på besök.
Jaha, svarade jag förvånat. Jag en rutinerad trebarnsmamma. Somnat för att han är trött?

Prat

Tvååringen har äntligen börjat prata så smått. På väg i bilen i morse hördes plötsligt ett upphetsat vrål: "HÄST!" Mycket riktigt stor där en häst parkerad i en hage.

Tur man har barn!

Annars hade jag nog aldrig fått veta att tuggummi går att dippa.
Jodåtack, vi har haft lördagsmys.
Nu måste jag visst dammsuga.

Soligt och tungt

Min man mår riktigt dåligt. Dagarna hemma efter resan släppte maken på fasaden. Jag är glad för det. Plötsligt pratar vi om riktiga saker, viktiga saker som maken så länge försökt undvika. Plötsligt hamnar vi på samma våglängd igen, plötsligt känns livet så mycket enklare för mej. Plötsligt minns jag vem han var, killen jag gifte mej med för sju år sedan. Som jag saknat honom!
Jag har gråtit efter honom och på allvar börjat tro att jag måste lämna honom.

Det är tungt nu, fast jag vet att vi kommer att klara oss bra.