Två år idag!

Exakt för två år sedan satt jag i en vit sjukhusrock i en av fåtöljerna på sjukhuset. Bredvid mej i en liten plastvagn låg han som inte är som någon annan. Glädjen bubblade i mej.
Jag läste i en tidning och tänkte att det var bäst att passa på, vem vet när jag skulle få tid att läsa en tidning igen. Underliga tanke.
De två följande åren kan liknas vid ett maratonlopp, aldrig har något varit så jobbigt. Att vara mamma till tre. Aldrig har glädjen varit så stor. Jag slås fortfarande av storheten i detta. Lilla jag mamma till dessa tre!

Dagens bästa

Vi ligger i sängen. Hans fjuniga hår i min näsa, en liten hand klappar min kind. En liten svettig pojke i min famn.
Godnatt lilla vildbuse!

Mmm

Vad vore en fredagkväll själv med barnen utan bil i radhusidyllen om inte hemglass fanns??

Stor nu

Endast i sömnen är lillebror liten. Han sover ihoprullad med rumpan i vädret. Vägrar duplo och leker med smålego. Snor storebrorsornas grejer. Kliver runt med bensydd och fotbollskor i strl 31. Vägrar erkänna att han bajsat i blöjan.
Snart fyller han två fast han måste tro att han är 11 minst.

Om att orka eller inte

I många långa år har det mesta handlat om mej. Jag har varit gravid, ammat, varit sjuk, nästan dött en gång, sprungit hos läkaren, tagit prover, legat på sjukhus, röntgats om och om igen och sagt hejdå till pappa som dog i cancer. Dessutom har vi hunnit flyttat två gånger, renovera och bygga ut radhuset.

Maken har bitit ihop. Han har tagit hand om barnen, mej och bytt jobb för att livet skall fungera här hemma.
Nu är livet lugnt, jag är frisk och han ramlar ihop och orkar inte mer.
Det ät min tur nu. Att bita ihop och orka. Det känns faktiskt rätt så bra. Att få betala tillbaka lite.

Inför semestern

Jag tänker ladda inför semestern med en rejäl hög böcker.
Några bra boktips?

Hahaha

Det bästa med att renovera vardagsrummet helt själv är att maken inte kan protestera över att fondtapeten kommer att gå i cerist.

Om att inte leva som man lär

Jag hör mej ofta säga till min make att vissa saker bör han inte utsätta sej för. Typ storhandla ensam med tre hungriga barnen någon regnig torsdagseftermiddag eller att han inte måste ha med sej alla barnen när han skall på möte på banken.

När skall jag lära mej? Varför ställer jag mej en regning söndagseftermiddag (när jag är själv med alla barnen) med 2,5 kg köttfärs för att laga både lasagne och pannbiffar?
Och varför ställer jag mej endast tre timmar senare och river ner fondtapeten i vardagsrummet? Och varför säger jag till min make att vardagsrummet skall vara mitt egna lilla projekt. Jag skall ju bara tapetsera, måla, byta lister och kanske slipa golvet i vardagsrummet, hallen och halva trappan.
Jag kommer att vara färdig till jul om vi har tur.

Varför lär jag mej aldrig?????

Om min man

Det har drabbat honom nu. Sviterna av att inte lyssna på sej själv. Att bygga, jobba, umgås och ha en rätt så stor familj. Att aldrig säga att han inte orkar eller ha lust. Bita ihop och kämpa vidare. Tills näsan blöder. Tills allt är perfekt.
Jag har undrat ofta, hur länge orkar du och vad händer då? Vi är där nu. Det känns bra. Fast han inte mår så bra. Det kan nog faktiskt inte bli värre än så här. Och det är ju bra, för jag vet att det vänder. Kanske inte snart men det vänder.

Midsommar

Så blev det midsommar. Med regn och resa till andra sidan Sverige. Med jordgubbar och kransar i håret. Med promenader till havet, stensamling och glass. Lugnt och stilla med många glada barn.

Om mej

När sjuåringen var runt året levde han rövare med våra cd-skivor. Skivorna packades ner, gömdes undan och lyssnades inte på mer. I förrgår grävde jag djupt i lådan och rotade fram Brahms och Bach igen. Min skapare! Hur har jag klarat mej utan detta i sex svåra år?
Finns det något vackrare än Dvoraks cellokonsert i H-moll eller den där klarinettkoncerten av Mozart?

Under det senaste halvåret har jag återupptäckt så många sidor och intressen som den gamla Loj hade. Hon den impulsiva, vilda och lyckliga Loj. Kanske är hon på väg tillbaka.

Envishetens baksida

Av någon idiotisk anledning hade jag lovat att springa Göteborgsvarvet innan jag fyllde 30. Så föddes lillebror och jag fick uppskov ett par år, tills i maj nästa år.
Eftersom jag är en mycket envis person som aldrig ger upp tänker jag springa nästa år, hela vägen 2,1 mil.
Kanske borde jag börja löpträna snart. Synd bara att det är så förbaskat trist att springa. Kunde vi inte slagit vad om något annat.

Glädjefnatt

Jag har lyckats fylla min mobiltelefon med så mycket glad musik att jag nog måste börja cykla till jobbet igen. Eller springa en mara.

Stora killar

Lillebror skulle äntligen få byta ut sin fula matstol i plast mot en betydligt snyggare utan byglar.
Det gick ju faktiskt jättebra för honom att sitta på den, han var så stolt. Ända tills jag råkade titta ut på altanen och upptäckte att lillebror hade rymt sin kos.
Så i fortsättningen äter vi alltid med låst ytterdörr här i vår familj.

Nya takter

Jag och min man har en plan för hur vi skall få våra liv att fungera bättre.
I den planen ingår att vi ska slå av på tempot. Vara hemma mer och göra mindre.
Helgen är vigd åt detta. Dagens enda utflykt var en sväng upp till affären för att köpa lördagsgodis.
Med detta att bara vara hemma föds plötsligt vissa underliga begär. Maken fick ett plötsligt begär att städa och jag fick underliga behov av att klippa häcken och barnen de drabbades av en aldrig tidigare förut känd lust att hjälpa till.
Vi har spikat konstiga konstverk och jag har rammat grannens buskage på femåringens skateboard.
Imorgon fortsätter vi i samma lugna tempo, då behöver vi förhoppningsvis inte ens gå till affären.

Trevlig helg!

Verkstadsdax?

Bilen knakar oroväckande varje gång man svänger till vänster. Jag har löst det hela mycket enkelt och rationellt Jag har höjt volymen på stereon.

Prio 1

Min man vill få mej att börja spela golf. Jag vägrar.
Golf är säker en trevlig sport och jag fastnar så lätt. Jag har inte tid. Vågar inte prova.
Golf och facebook får inte plats i mitt liv just nu. Prioriteringar. I stället är jag hemma och sopar golvet, torkar bordet och tvättar. Prioriteringar var ordet.

Skolavslutning idag

I 39 dagar har solen strålat över staden vi bor i.
Idag storm, mulet och regnstänk i luften.
Jodå, det finns en vädergud. En riktigt ironinsk liten skit.

Imorgon

Imorgon är det skolavslutning. Nya kläder, tårta i kylen och nybakta kakor väntar på morgondagen.
I handväskan ligger ett paket näsdukar.
Mer redo än så här blir vi inte.

Hjälp!

Jag behöver en ny blogg. En helt lösenordsskyddad sak. Utan reklam och med instruktioner på svenska. Var bloggar man då?
Jag har provbloggat på blogg.se (som nu bytt namn till publish me) och den uppfyller inte mina krav.
Hjälp mej!

Personlighetsförändring 2

Jag har drabbats av en personlighetsförändring.
För andra dagen i rad är jag klädd i klänning. Igår en vit och grönprickig, idag en rosa med prickar.
De som känner mej vet att jag inte är en rosa typ och absolut inte prickig.
Men åhh vad trevligt det är!
Jag hörde mej förut säga att jag tänkte slänga min svarta bikini och köpa mej något mer färgglatt.

Borde jag gå till doktorn? Jag som inte gillar färger, jag ÄR färgen svart.

Bad

Tvååringen är mycket skeptiskt till all form av rengöring. Han avskyr att bada och gillar inte heller att duscha.

Fast när poolen ändå stod där med lite vatten på botten var han tvungen att bara testa lite. Doppa ena örat bubbla lite, hoppa i med kläderna på och slutligen slänga av sej kläderna och bada hela eftermiddagen.

Just nu

Jag sitter på min vind.
En liten strimma av ljus syns fortfarande på himlen.
En tunn månskära lyser tunnt och de tre gossarna sover sött på våningen under mej.
Hur kan någon ha mage att fråga mej om jag inte vill ha ett barn till, kanske en flicka. Hur kan maken ha mage att fråga om vi inte borde byta bil.
Jag vill ha mer av det här. Vackra stunder. Glada barn.
Jag är lycklig då. Nu.

Nej, inte bitter

Tjohoo! Skattepengarna har dundrat in på kontot med en rejäl skräll.
Så kanske sätter jag mej på ett plan varsomhelst inatt och återkommer när pengarna är slut.
Fast jag är ju vuxen nu, nästan tant och så förbannat ansvarsfull.
Så, jag shoppar vär loss på Ikea, tonar håret ljust lila och köper mej ett par nya Ecco.

Häcklippning

Efter att ha klippt ett par meter av häcken runt huset har jag nu en blåsa i handen och bladlöss över hela kroppen.
Värst är lusarna i öronen.

Och många meter är det kvar att klippa.

Bra att ha

Idag har jag med mycket list lyckats få min man att gå med på att slänga:
Ett trasigt grytlock (det har inte varit helt eller använt på de senaste 5 åren.)
En 75 cm hög pepparkvarn, ful som stryk, ett par år gammal och aldrig använd.
En 3 år gammal gunga som ingen av oss vill ha.

Nu återstår bara 3 förråd med makens användbara prylar.