???

Var är Hilda?

Semester

Virr

Imorgon ska de hämtas hem. Tuppkammen med bröder. Jag har inte saknat de ett dugg. Inte för att jag är säker på att de har det bra utan för att jag varit så sliten.
Ständiga bupbesök, frånvaro på jobbet, ständiga samtal från skolan och en krasslig make. En känsla av att alltid vara på fel plats och att inte räcka till har präglat året så här långt.

Under en veckas tid har jag sovit, jobbat, promenerat och pratat.
På rätt plats och i rätt balans känns som ett bra sätt att börja semestern på.
Nu väntar en vecka själv med barnen, få se hur länge känslan håller i sej? Ska vi slå vad?

Semester

Jag bryter tystnaden. För att det är så skönt att leva. För att solen skiner och jobbet är långt borta. För att barnen också är borta och vinet ligger på kylning. För att det är 25 grader i skuggan och Winnerbäck är bäst.
Trevlig helg!

Hej så länge

Jag funderar på att stänga ner. Bloggen irriterar mej.
Under tiden tar jag en paus och njuter av regnet.
Kanske tar jag mej en nubbe och dansar ett varv runt midsommarstången.
Glad midsommar på er!

Dagens:

-Jag måtte ha monsterfack nu!!!
(=Jag måste ha min monstertruck nu!)

Man kan inte vara bra på allt

Han är bra på mycket, han som snart fyller 3. Han dribblar med fotbollen så Zlatan kan slänga sej i väggen. Han spikar och sågar utan att ens slå sej på tummen. Han har slutat med blöja sedan länge. Han hoppar, klättrar och promenerar utan gnäll 2,5 kilometer runt sjön.
Det finns en hake. Han pratar som en 1 åring.

Mmmm

Ikväll är jag själv med tvättmaskinen och ett glas rött.
Annars är det tyst.
Jag klagar inte.
Mer av detta tack!

Schhhh

Just nu leker alla mina tre barn tillsammans.
UTAN ATT BRÅKA.
De har gjort det länge.
Jag vågar knappt röra mej än mindre lägga en fis.
Jag bara nyper mej lite lätt i armen och funderar på om det inte är det 1 april.
Eller drömmer jag?
Full är jag i alla fall inte.

Det går

Det går lite bättre nu. Inte för den äldsta men för mej.
Jag håller på att lära mej flytta fokus

Träning som träning

Imorgon skulle jag egentligen sprungit Göteborgsvarvet.
Det blev inte så.
Fast en tur på Ikea med de tre är lika svettigt.
Fast det är kanske inte svettet som räknas.

Något om ålder...

Jag är där nu. Äldre. Så gammal att jag ofta med hjälp av födelseåret får räkna ut hur gammal jag är. Jag har skrattar inte längre åt sådant.
Nu skall jag tatuera mej och färga håret i motsatt kulör. Brillorna ska bytas ut och snart sitter jag på skolbänken igen. På riktigt.

Jag hade en gång en...

Jag hade en gång en lillasyster. Jag tappar bort henne ibland.
Hon bor långt norrut, pratar mycket och Göteborgska, har superblondt hår och är inte rädd för blod.
Kanske ses hon även på cykel.
Tips mottages tacksamt!

Hej!

Jag har fått mail från er. Ni bryr er och oroas lite. Det värmer.
Vi försöker hitta nya strategier att leva livet. Det går bra och dåligt fast ändå framåt.
Kanske får jag iväg svar snart.
Kram så länge

Tack till:

Päron
Zoégas kaffe
Bänken i solen
Nya skorna
Göteborgsposten
Paketet med posten
Lars Winnerbäck
Uppmuntrande ord
Näsdukar
Havet
Kramar
Kent
Grillen
Mfl

Ni hjälper mej att orka

Att älska

I måndags dök jag djupt. Jag stannar aldrig länge. Gråter, pratar, gör en ny överlevnadsstrategi och tar mej upp till ytan igen.
Jag vet att jag orkar. Allt. Kanske för att jag dyker ibland.
Nu känns livet lättare, trots äldsta sonens problem.
Jag försöker lära mej att livet nära honom är så här. Toppar och dalar. Snabba vändningar och stora utbrott.
Jag är bra på att njuta, andas och stanna upp mitt i kaoset. Överleva.

Illa

Gränser flyttas. Illa blir värre.
Jag orkar inte mycket längre.
I juni kommer domen om vi har tur. Kanske senare. Kanske måste något utredas mer.
Under tiden kämpar jag för luft.
Mitt älskade lilla barn.

Fortsättning

Nää, jag lyckades inte skapa ordning i kaoset idag heller. Viljan saknas.
Jag har bara lust att göra roliga saker.
Kanske måste jag skaffa städhjälp.
Det luktar mycket konstigt i hallen.

Inte en klagan...

...men just nu känns livet kvicksandslikt. Jag vadar runt i en sörja, stannar jag så sjunker vi. Hemma möts jag av en kaosartad hall, tre vilda och en make som bara snickrar. Jag kommer aldrig längre än att försöka lösa konflikter och försöka ställa in smöret i kylsåpet. Sandhögen i vardagsrummet ligger kvar och soporna luktar värre idag än igår.

På jobbet är det något liknande. Jag hinner inte göra det jag ska för allt mixter runt omkring. En halvdagskurs, studiebesök och ständiga bupbesök upptar min arbetstid.

Så vad gör jag då? Jo, går ut och äter. Tar en fika på stan och shoppar lite. Kanske finns det en samband.

Så det blev

Jag har en ny karriär. Fotbollsmamma. Mina kommande 15 år är utstakade.
Fast vad sjutton betyder lobba i fotbollssammanhang? Man vill ju inte verka helt kockobello.

Inte mitt fel

Ännu ett besök på Bup är avklarat. De är förlösande på något vis. Sju års samlade tårar har börjat rinna ur mej. Sju års slit, kärlek, ångest och oro. En lite känsla av att jag inte gjort något fel börjar infinna sej.
Något annat börjar ta plats, något gladare.

Puh, snart är det måndag

Jagat barn. Fångat grodyngel. Tappat bort samma barn tre gånger. Köpt jord. Planterat. Grillat med många. Köpt skor. Kramats. Druckit kaffe i storm. Tittat på fotbolls tränande barnen. Rensat ogräs.

Imorgon: Morgonmöte med frukost, 30 minuters lunch och slutligen möte med mat innan hemfärd.

Jag är beroende

Mitt styleroom beroende är äntligen över. Abstinensen har gått ur blodet.
Mitt nya beroende är Spotify. Jag har många års musik att ta igen.

Lycka

Två magra armar runt min hals. En kropp nära min. Två glittriga blå ögon som snart somnar med huvudet mot min hals.
Lugna andetag.
Jag ligger kvar länge och begrundar min lycka.

Ge mej styrka

Jag läser min bok. Sitter i solen. Fikar med grannen. Behåller huvudet i sanden. Lyssnar på Winnerbäck. Motar bort orosmolnen runt den äldsta. Har disco på vinden. Dricker vin. Tänker bra tankar och försöker gå vidare. Kramar barnen extra mycket.

På måndag är det dags för Bup igen. Vi har mycket att prata om.

Än så har vissa långt till vår...

Till alla Östersundsbor.

Med ett rått skratt.

Gråa hår

Den äldsta har haft en dålig dag. Riktigt dålig.
Det är svårt att hantera. Svårt att orka.
Jag har svårt att mota bort känslan som sitter kvar i bröstet.
Jag önskar jag kunde flytta gränsen för vad som är normalt. För nog är det så att gränsen sätter vi och han är inte vanlig. Inte som andra.
En liten pojke med ett litet handikapp.

Till min lillasyster:

Jag tänker på dej jätteofta ska du veta. Snälla, glada, trevliga tankar med ett litet sting av dåligt samvete.
Godnatt!

Alla glada

Dagens leverans.
Till 2,5 åringen.
Nu kanske jag får ha min i fred.

Helg vs vardag

Vi har gjort vår del av påsken. Släkten är nöjd. Nu sover de sött i sina egna sängar igen.
De är utstädade och kylskåpet fyllt igen.
Nu har vi vilat i solen med vänner och fyllt på med det vi behöver.

Imorgon är livet som vanligt igen med Bupbesök, skola, dagis och jobb.
Middagen på bordet kl. 17, läxläsning, fotboll och nattsaga.
Vardagen är knappast så grå den heller.